Kroppens, inte minst händernas rörelser modifierar och preciserar det som sägs och det gör den muntliga kommunikationen mångfacetterad. Kroppsspråket tydliggör sådana finare skiftningar i talarens inställning till det sagda som inte är möjligt att uttrycka enbart med “orden och grammatiken”. I språkundervisningen, särskilt på nybörjarnivå talar man sällan om sådana detaljer eftersom lärarna och eleverna ofta saknar ett gemensamt språk och för att verbal-logiska förklaringar om uttalet förutsätter goda teoretiska kunskaper i bl.a. fonetik vilket inlärarna oftast inte har. Finns det andra sätt att vägleda eleverna i detta hänseende?
Kroppens rörelser under talakten påverkar talorganens rörelser och därmed också talet. Intensiva rörelser påverkar luftflödet från lungorna som leder till att stavelsen som uttalas just då låter lite annorlunda än de stavelser som produceras när kroppen är mera avslappnad. Relationen mellan intensiva rörelser och betonade stavelser i talet tycks vara det samma i de flesta språk: de sammanfaller. Samordning kunde vara en relevant utgångspunkt i prosodiundervisningen men betoningen distribueras enligt olika system i olika språk. I många språk betonar man den första, näst sista eller den sista stavelsen i ordet medan i andra språk som i svenskan betonas lexikaliskt viktiga stavelser som kan vara var som helst i ordet.
Spädbarn imiterar intensivt sin omgivning. De har ofta kroppskontakt med dem som talar till dem så samordningen av talorganens och kroppens övriga rörelser lärs in tidigt och nyanseras sedan i barn- och prepubertetsåren när barnen har fortfarande spontan kroppskontakt med dem barnen interaggerar med. Efter puberteten när reglerna för kroppskontakt är mera komplicerade blir också inlärningen av ett annat språks rytmiska och melodiska komponenter avsevärt svårare. Det vore fördelaktig att förmedla eleverna en somatisk upplevelse av rörelsernas samordning i målspråket men lärare kan naturligtvis inte bära omkring sina elever eller ens röra vid dem.
LoopTalk bygger på icke verbala signaler mellan lärare och elever som förmedlas synkront med talet genom en LoopTalk-stav. Eleven imiterar sin lärares röst (eller synkroniserar sin röst till lärarens) medan de gemensamt markerar betoningarna i talet med LoopTalk-staven. Genom staven kan läraren korrigera elevens rörelser för korrekt betoning och eleven blir delaktig i förloppet att producera tal med korrekt prosodi även om de bara lyssnar till läraren — de rör ju sig rätt till talets prosodi. Metoden är mycket effektiv.
LoopTalk-staven kan användas individuellt med en elev åt gången eller tillsammans med flera elever i mindre eller större grupper. Det är ganska lätt att lära sig att hantera en LoopTalk-stav och den kan användas i flera olika slags övningar.